En vanlig vardag i mitt sjuka liv

Nätterna var hemska, kunde knappt sova, men var samtidigt så utmattad. Sov 1 timme här, 1 timme där, vaknade av mega-frossa om vartannat med abnorma svettningar. Så pass att jag fick byta sängkläder mitt i natten.

Min frossa vet jag inte hur jag ska förklara. Jag hade på mig pyjamas, morgonrock, duntofflor, ovanpå det ett duntäcke. Trots att det var ca 24-25 grader varmt i hemmet, frös jag som att det var 10 minusgrader. Alltid iskall på händer, fötter, näsa, öron etc.

Sov jag mer än 2 timmar i sträck vaknade jag av den mest groteska ryggsmärta ni kan tänka er. Jag var helt låst, kunde inte ens gråta på grund av min svåra smärta. Jag var tvungen att ta korta andetag, annars hade jag nog tuppat av utav smärtan.

Mediciner mediciner och mediciner

På sängbordet bredvid mig hade jag mina mediciner med morfin, Stesolid, Oxynorm och Oxycontin som jag var tvungen att ta direkt när jag vaknade.

Därefter rullade jag ur sängen, ned på golv och kröp till toan. Jag var alltid så kissnödig och kunde därför inte ens vänta på att morfinet skulle hinna kicka in.

Efter toabesöket gick jag som en 90-åring, eller rättare sagt kröp upp, för trapporna. Sen satte mig och bara väntade på att pillerna skulle göra sitt.

Jag tappade kaffekoppar, glas, tallrikar mm. Kunde inte ens skala EN potatis utan att få sådan abnorm värk i händer/fingrar. (hade artros) Stekpannor och kastruller kändes som de vägde 20 kilo och jag orkade knappt lyfta dom.

Mitt liv bestod av TV, värktabletter, Omeprazol, Betablockare, ångestdämpande och halva apoteket av andra mediciner. Tack vare smärtstillande och "ruset" av morfinet kunde jag i alla fall gå ut kortare promenader med min hund, men fick svår mjölksyra och träningsvärk bara av en liten promenad. När jag kom hem blev jag tvungen att vila för jag blev helt utmattad.

Sov oftast vid lunch, vaknade efter någon timme igen med grav smärta och då var det dags för en ny dos piller igen som gjorde att smärtan minskade. Blev då lite "piggare" i huvudet, och samma sak med ny dos medicin på eftermiddag och kvällen.

Man kan säga att jag levde på mitt morfin och Stesolid just för att ens "kunna" gå lite mer normalt. Jag hade värk ÖVERALLT i hela kroppen, fingrar, händer, fötter, höfter, axlar, men värst var ju ryggen. Hade fibro, karpaltunnel, artros mm. Led även av lågt blodtryck, hjärtsvikt mm. 

Min huvudvärk/migrän hade jag mer eller mindre konstant, men även den lättade av alla tunga mediciner.

Bortdomningar, pirr och Karpaltunnelsyndrom

Jag led så vansinnigt mycket av pirr och bortdomningar i fötter, händer, ben, armar, även ansikte och huvud. Kunde inte stå eller sitta i mer än 1 minut på samma ställe innan pirret och bortdomningarna satte igång. Blev även helt förlamad ett par gånger i arm och ansikte.

De sista två åren (2013-2015) hade jag så svåra bortdomningar, pirr (karpaltunnelsyndrom) att jag var tvungen att sova med handledsskenor varje natt, annars blev bortdomningarna så grava att de ledde till tillfällig förlamning. Den värsta gången höll förlamningen i sig i 1,5 timme. Akuten kunde inte förstå varför, men förlamningen lättade ju mer jag aktiverade handleden.

När jag blev förlamad i halva ansiktet fick jag i samma veva som blixtrar i ögon som höll i sig i ca 20 min. Jag såg då ingenting förutom ett starkt blixtliknande-solljus, lite som att vara solblind. Här blev jag riktigt rädd! Jag hade jag även svåra floaters i synfältet. 

Min mage var ett kapitel helt för sig

Jag hade sådan grav förstoppning, gick på toa max en gång i veckan, ibland kunde det gå två veckor innan jag gick på toa. Jag kunde knappt äta någonting alls utan att få sådana abnorma magkrämpor! Jag blev totalt uppjäst, även av bara vatten. Fick magkatarr från h-vetet, har haft många gallstensanfall, plus andra svåra magbesvär, IBS, IBD mm. Akuten gång på gång på gång.

Mitt allmänna dagliga mående

Jag hade grav hjärndimma, kändes som jag hade 20 kilo seg kola-gröt i huvud, plus denna enorma värk precis överallt och här menar jag ÖVERALLT.

Det räckte att någon bara petade lite lätt på mig, tex på min arm, ben gjorde det såå ont, fick även blåmärken av absolut "ingenting". Värst var det alltid i vänstra delen av kroppen på grund av att vänster njure var mest belastad. Jag hade ont i lever, galla, njurar, ländrygg, korsrygg, bukspott, höfter, ben, (ischias) pirr och ryckningar deluxe, så tung och utmattad i huvud och kropp, suddig syn, klåda på kropp, rinnande ögon, tålde inte starkt ljus etc.

Jag kunde vakna mitt i natten och skrika av kramp i stortån och i knät. (Gikt-symtom) Jag gallskrek, kunde inte göra ett smack. Mitt ex fick försöka stretcha ut krampen. Såhär var det minst 1-2ggr i veckan. Läkarna var här på väg att utreda gikt.

Glömska

Jag blev mer och mer glömsk. Min dåvarande sambo reagerade starkt på det eftersom jag när vi träffades 2008 alltid hade stenkoll, glömde aldrig någonting. Nu glömde jag det mesta, tappade även ord, meningar. Hittade inte orden och började även stamma stundvis, vilket jag aldrig tidigare gjort.

Skakade mer och mer, speciellt händerna! Kunde inte kontrollera dem. När det var som värst var det i princip som de som får diagnosen Parkinsons.

Läs mer om Parkinsons-symtom, jag hade precis allt som står med.

Jag fick kramp i handen om jag skrev mer än ca 3-4 meningar, det liksom låste sig. Jag fick även sämre balans, yrsel, svimningskänslor, svårigheter att klä på mig, både av smärtan men även av stelhet. Allt tog så mycket längre tid. Bara att ta på sig en tröja eller ett par skor, krävde att jag behövde pusta ut och vila en stund efteråt.

Det mentala

Jag hade redan i tidiga år ångest, panikångest, dödsångest, rädsla och oro för precis allt.

När det var som värst hade jag hade inget liv, inget att leva för. Jag var så sjuk, så jag kunde ändå inte göra något eller se fram emot något när jag var så handikappad både fysiskt och psykiskt.

Något positivt fanns inte med på tankekartan och jag grät jämt av nedstämdheten och depressionen. Var så djupt nere under ytan, det spelade ingen roll om något mer positivt hände eller eventuellt skulle hända, i mina ögon fanns inget positivt längre med livet.

Att ha denna känsla (eller ingen känsla) är obeskrivligt, så overkligt och hemskt att man ens "kan" känna så.

Jag ville ingenting längre, bara att sitta hemma själv, gömma mig. Trodde att det är det enda som jag mådde lite "mindre dåligt" över eftersom jag mådde sämre av att vara ute bland folk. Ville bara vara i min trygghet hemma.

Ni som upplevt eller upplever detta vet precis vad jag pratar om. Det finns inget kvar, man är helt tom, känner ingen lycka eller glädje till något, känslorna är döda, man bryr sig inte längre om någonting. Min enda lilla "trygghet" var min son och min dåvarande sambo. Hade jag inte haft dem när jag var som sjukast, vet jag inte var jag varit idag, om jag ens hade levt. Vill inte ens tänka den tanken.

Tillbaka till medicinerna

Till natten tog jag så mycket smärtstillande, just för att inte vakna en timme senare av smärtan. Ni vill nog inte veta hur höga doser jag låg på, men generellt under en dag minst 120mg morfin/oxycontin/oxynorm + Stesolid, voltaren + alla mina andra mediciner.

Idag är det hemskt att tänka på hur mycket jag förgiftade kroppen, men visste inget annat. Kunde heller inget annat då jag kved så av smärtan samt att jag inte förstod ett skvatt av hur kost/livsstil påverkade kroppen.

Jag var 100% i läkarnas händer och litade på allt de sa. 2014/2015 skulle de utreda mig för MS, Gikt, RA mm, men spelar generellt ingen roll vad jag eventuellt hade fått för diagnoser. Idag vet jag att allt handlar om obalans, en försurad/belastad kropp.

Våren 2015 fick jag upp ögonen för kosten och alternativ läkning och fram till sommaren 2017 hade jag fått bort samtliga 80+ symptom. Idag anser jag mig vara fullt frisk och det är helt fantastiskt att äntligen kunna leva på riktigt och må toppen i hela kroppen och knoppen. 

Har intagit mediciner i hela mitt liv.. Började med runt 30 antibiotika-kurer innan jag fyllde 3 år, värktabletter redan från 8-10 års ålder som ökades på till starkare o starkare genom hela tonårsperioden. Omeprazol från jag var 18 (då under namnet Losec) hjärtmedicin från 20-årsåldern och sen fylldes det på med ångest, anti-depp m.fl genom åren. 

Mitt liv bestod av mediciner, vårdcentralen, akuten, sjukhus!

Hur "orkade" jag börja detoxa mig?

Denna fråga har jag fått många gånger och svaret är att jag inte längre orkade vara sjuk. Jag har pratat med andra om detta och i mångas fall måste man mer eller mindre ner på botten och kräla för att hitta styrkan och motivationen att ändra sitt liv. Idag känns allt så enkelt och självklart.

Ta allt i DIN takt 

Stressa inte! Det går inte stressa kroppen till att rena/återbalansera sig fortare, men vi kan hjälpa den med mer lugn, harmoni, meditation, yoga, motion, hjälpande kost/detox, örter. Gör man för stora förändringar för snabbt kan man få lite jobbigare utrensningssymptom.

Äter du idag en växtbaserad kost, motionerar (i den mån du mäktar med) torrborstar, djupandas, mediterar, svettas, har cirkulationen igång etc, är du en bra bit på väg.

Mår du hyfsat ok eller om du till och med mår bra, så stanna gärna här ett tag innan du går mer in på en mer djupare detox i perioder. Lyssna alltid på din kropp.

Är du helt själv i allt och har det jobbigt? Prata med oss i vår facebookgrupp Body Cleanse Sweden, vi finns här och vi hjälper till, peppar och pushar så gott vi kan! 

Mer om min hälsoresa/rening kan du läsa här.

Kram

Natalie